Mina skor (text från gymnasiet)

Mina skor

Efteråt blir jag ledsen och ensam. Jag går sakta och lyssnar på musik. Kollar på mina finfula skor och hur snörena flänger. Min förstora skjorta hänger ut där bak nedanför jackan. Jag känner mig som Kurt Cobain och Henrik Berggren.

Sitter längst bak i hörnet och lyssnar på musik. Kollar på alla andra, kollar på mig själv, kollar på allting annat. Lyssnar på musik. Någon säger nåt, skrattar lite. Lyssnar på musik. Plötsligt är jag inte ensam. Sedan väntar jag tills alla gått, då går jag också.

Går längst bak och lyssnar på musik. Kollar på mina finfula skor och hur snörena flänger. Känner mig som Kurt Cobain och Henrik Berggren. Väntar på något men det kommer aldrig. Jävla skitskola, alla är likadana. Finklädda euforier allihop. Alla bara skrattar och blundar. Skrattar åt inget och blundar åt allt. Jag blir ensam, igen. Kollar på mina skor, kollar på marken, kollar på allting annat. Kollar in i klassrummen, glada människor med fina jeans. Människor med fina vita skor. Kollar på mina skor, kollar på marken, kollar på allting annat. Varje dag, flera år, varje år. Lyssnar på musik. Känner efter, samma sak. Kollar på mina skor. Så vaknar jag upp. Tar på mina skor. Känner mig som Kurt Cobain och Henrik Berggren. Berättar om mitt liv för mig själv. Kollar på andra, kollar på vägen, kollar på mina skor. Öppnar dörrarna, möter alla, kollar på alla, kollar på mina skor, kollar på allting annat. Så somnar jag, drömmer om Kurt Cobain och Henrik Berggren, drömmer om alla andra, drömmer om mina skor, drömmer om allting annat. Så vaknar jag upp, tar på mig mina skor. Går med mina skor, ser hur snörena flänger. Rycker med ögonbrynen, kollar på mina skor. Lyssnar på musik, känner efter. Samma känsla, igen. Är jag där än? Kollar på mina skor. Känner musiken, känner mina skor, känner allting annat. Kollar på Kurt Cobain och Henrik Berggren, känner mig som ingenting annat. Kollar efter andra skor, kollar på fina vita skor, kollar på ingenting annat, ser hur snörena inte flänger. Känner hur musiken inte lyssnas, känner hur skorna inte känns. Känner allt. Kollar på allting annat. Trycker på ögonen tills det svartnar. Trycker för att glömma, för att inte behöva kolla, kolla på mina skor. Längtar efter ingenting, kollar efter ingenting, kollar på alla andras ingenting, kollar på allting men ingenting, kollar på mina skor. Sen tittar jag istället, men jag vill inte se. Går med mina skor på gruset, känner mig som Kurt Cobain och Henrik Berggren. Tar ett skutt. Lyssnar på musik. Dras ner igen, känner hur solen känns fel. Saknar diset. Kollar på solen, kollar på mina skor, kollar in i mig själv. Upptäcker min tomhet, upptäcker alla andras tomhet, upptäcker allting annat. Där tar det slut, ingenting tar slut. Jag lägger mig ner, lägger mig på gruset, på allting annat. Kollar på mina skor, viftar på mina skor.

Då tar jag av mig mina skor...