Allting

känns lite bättre nu.

 

Jag är i falkenberg och det är skönt att inte vara i Växjö, skönt att få vara för mig själv ett tag.

 

Var ute och cyklade en sväng i regnet, gick en promenad. Blev dyblöt. Sen gick jag hem igen fast jag inte kände mig riktigt färdig med dagen, som jag gjort så många gånger.

 

Åt en middag för några veckor sen med vanliga personer, dom satt där och pratade, jag med. Dom hade liv och utbildning och jag satt och tittade ut genom fönstret och livet var där ute, mörkt och läskigt och outforskat.

 

Det blev liksom aldrig nåt för mig, jag gjorde ingenting, knappt. Blev så ledsen av det, tänkte på allting jag velat bli, på åren som gått. Det är ju inte ett tv-spel liksom, man kan inte bara börja om, det finns bara ett liv och tiden går aldrig tillbaka. Inte vad jag vet iaf.

 

Men det känns lite bättre nu, jag tänker att jag kanske ska gå på en folkhögskola efter jul, men egentligen är det nog för litet, det är så mycket annat jag borde ta hand om och göra.

 

Gick en promenad innan i regnet, tänkte på mitt liv. Vad hände med alla år? 

 

Jag skulle ju bli nåt.